Blev uppringd av en försäljare nyss.
- Heeej! (väldigt välbekant) Det är Carolina och jag ringer från ...
- Heeej, svarade jag (lika välbekant och väldigt trevligt, man ska vara trevlig mot alla som ringer.)
Hon kom av sig.
- Eh ... jag lät visst väldigt glad där, sa hon.
- Ja, sa jag, du lät som en försäljare.
Sedan flöt samtalet ganska lätt. Hon vilje sälja en olycksfallsförsäkring - och hon lyckades! Argument: En olycka behöver inte innebära att man kraschar med bilen eller blir överfallen, det kan också hända att man ramlar i trappan eller halkar i duschen - det är väldigt populärt. Hon skrattade till, hörde väl själv hur fel det blev.
Jag skrattade också, och köpte försäkringen. Jag brukar nästan aldrig köpa något genom telefonförsäljare, eftersom jag tycker att även det verkar vara en väldigt populär aktivitet och jag inte vill uppmuntra den. Undrar varför Carolina lyckades övertala mig? Kanske för att vi kunde skratta tillsammans? Eller också för att jag insåg det förnuftiga i att ha den här försäkringen, nu när jag studerar och inte är försäkrad genom arbetsgivare längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar