Ska hämta ungarna nu. De två äldsta är redan hemma, en av dem tillsammans med kompis - återstår två på fritids och en på dagis. I skolan har det serverats pannbiff och potatis i dag, då passar det bra med fisk här hemma. Sista paketet med sik från Långvattnet ligger redan och tinar på bänken, och jag vet exakt hur reaktionerna kommer att bli när den serveras: jubel från maken, suckar från småkillarna och en min av direkt avsmak hos äldsta dottern. Äldsta sonen (som är ett år yngre än äldsta dottern) och yngsta dottern (som är knappt två år yngre än äldsta sonen) gillar läget, men jublar inte. Det blir lite allmänt tjafs om att i alla fall smaka. Sedan händer följande: maken fortsätter jubla, medan han underhåller barnen med berättelser om barndomens fiske. Alla barnen smakar och tycker att det är gott, de flesta vill till och med ha mer. Och så pratar vi lite om varför det alltid måste tjafsas innan man ens har smakat det man tror att man inte tycker om.
Vi tål fisk i vår familj, det är faktiskt anmärkningsvärt med tanke på hur mycket det är som vi inte kan äta. Äldsta dottern är laktosintolerant, yngsta dottern allergisk mot ägg, soja och mjölkprotein och själv är jag allergisk mot mjölkprotein, vete, korn, råg, ägg och diverse andra födoämnen. Men fisk kan vi äta, så det är bara att sätta igång med middagen nu. Maken ringde och sa att han kan hämta barnen. Ytterligare en kompis ringde nyss på dörren. I kväll ska två av barnen på friidrott (på olika tider) och vi andra på 50-årsuppvaktning. Det är bara att låta livet rulla på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar