Vårkänslor

Vi har nyinvigt den inglasade altanen! Plockat undan vinterns skräp, gjort det lite mysigt och sedan suttit därute i värmen. Utanför pressar sig snödrivorna visserligen mot glasrutorna, men vårkänslorna infinner sig ändå. Just nu, när klockan närmar sig nio på söndagskvällen, sitter våra tre äldsta därute med sitt kvällsfika. De har tänt ljus och gjort det mysigt, borde gå och lägga sig nu, men det låter så trevligt när de sitter där och skrattar och är sams ...

Grämelse

Grämelse bor i dårars hjärtan, säger Predikaren enligt den gamla
bibelöversättningen. Har funderat lite på det där: Betyder det att
det är dåraktigt att gräma sig, eller att det är dårar som får anledning
att gräma sig?
Hursomhelst så grämer jag mig nu. Jag borde ha saktat ned ännu mer när jag åkte in på Dundrets parkering i dag. Jag borde ha insett att det fanns förrädiska gropar under snöslasket vid infarten. Jag borde egentligen aldrig ha åkt upp, för solen hade gått i moln och  ungarna var inte så pigga på det. Kunde ha städat i stället, det hade behövts. Men gjort är gjort, jag kraschade rakt i en grop så att underredet på bilen slog i rejält. Vår egen bil är utlånad till några som behöver en sjusitsig, så den jag körde var lånad. Det gick inte alls fort, jag saktade ned rejält när jag såg att parkeringen hade förvandlats till puckelpist, men det hände i alla fall. Något gick sönder, strida strilar av olja började omedelbart att rinna, ända tills hela tanken hade tömts, och bilen fick bogseras hem. O-roligt, i dubbel bemärkelse: Inte alls roligt, och oroligt att köra med kort bogserlina i lång nedförsbacke. Är i alla fall glad för att oljeflödet upptäcktes och att jag inte försökte starta bilen :)

Jag diktar för ingen ...

Jag diktar för ingen, skrev en gång Vilhelm Ekelund. Känns som om jag gör detsamma, fast jag inte precis diktar. Har inte vågat berätta för någon att jag har en blogg ännu, vilket naturligtvis kraftigt påverkar besöksfrekvensen. Men snart ska jag! Bara jag har blivit lite varm i kläderna, så ...

Fisk till middag - så gick det

Barn är verkligen oförutsägbara! Den här gången var alla glada och nöjda vid bordet, utom mellansonen som efterlyste spenat till fisken, vilket han också fick. Det finns önskningar som inte kan motstås ... Inga sura miner alls, bara "å, vad gott" och "tack för jättegod mat".

En förrädisk "isglass" -
innehåller mjölkpulver!

Lämnade yngsta dottern på friidrotten, gick på uppvaktningen (som var alldeles i närheten) med maken och yngste sonen, hämtade dottern och kom ihåg att jag hade glömt att ta med något fika som hon tålde, knallade i väg till ICA (som ligger alldeles i närheten) och köpte en sån där GB snurrglass som jag vet att hon tål och tycker om, gick tillbaka till kalaset och hann se dottern börja slicka på glassen innan jag insåg att denna nya variant inte enbart var isglass utan också innehöll skummjölkspulver. Hon fick äta riskakor och verkade lyckligtvis inte reagera nämnvärt av slicken hon fått i sig. Men jag känner att jag är lite irriterad på GB, dels för deras usla utbud av glassar som vi tål, och dels för deras undermåliga inehållsförteckningar. Ganska irriterad på mig själv också, för att jag bar mig så orutinerat åt och inte kontrollerade ordentligt innan.

Fisk till middag

Ska hämta ungarna nu. De två äldsta är redan hemma, en av dem tillsammans med kompis - återstår två på fritids och en på dagis. I skolan har det serverats pannbiff och potatis i dag, då passar det bra med fisk här hemma. Sista paketet med sik från Långvattnet ligger redan och tinar på bänken, och jag vet exakt hur reaktionerna kommer att bli när den serveras: jubel från maken, suckar från småkillarna och en min av direkt avsmak hos äldsta dottern. Äldsta sonen (som är ett år yngre än äldsta dottern) och yngsta dottern (som är knappt två år yngre än äldsta sonen) gillar läget, men jublar inte. Det blir lite allmänt tjafs om att i alla fall smaka. Sedan händer följande: maken fortsätter jubla, medan han underhåller barnen med berättelser om barndomens fiske. Alla barnen smakar och tycker att det är gott, de flesta vill till och med ha mer. Och så pratar vi lite om varför det alltid måste tjafsas innan man ens har smakat det man tror att man inte tycker om.
Vi tål fisk i vår familj, det är faktiskt anmärkningsvärt med tanke på hur mycket det är som vi inte kan äta. Äldsta dottern är laktosintolerant, yngsta dottern allergisk mot ägg, soja och mjölkprotein och själv är jag allergisk mot mjölkprotein, vete, korn, råg, ägg och diverse andra födoämnen. Men fisk kan vi äta, så det är bara att sätta igång med middagen nu. Maken ringde och sa att han kan hämta barnen. Ytterligare en kompis ringde nyss på dörren. I kväll ska två av barnen på friidrott (på olika tider) och vi andra på 50-årsuppvaktning. Det är bara att låta livet rulla på!

Populära aktiviteter

Blev uppringd av en försäljare nyss.
- Heeej! (väldigt välbekant) Det är Carolina och jag ringer från ...
- Heeej, svarade jag (lika välbekant och väldigt trevligt, man ska vara trevlig mot alla som ringer.)
Hon kom av sig.
- Eh ... jag lät visst väldigt glad där, sa hon.
- Ja, sa jag, du lät som en försäljare.
Sedan flöt samtalet ganska lätt. Hon vilje sälja en olycksfallsförsäkring - och hon lyckades! Argument: En olycka behöver inte innebära att man kraschar med bilen eller blir överfallen, det kan också hända att man ramlar i trappan eller halkar i duschen - det är väldigt populärt. Hon skrattade till, hörde väl själv hur fel det blev.
Jag skrattade också, och köpte försäkringen. Jag brukar nästan aldrig köpa något genom telefonförsäljare, eftersom jag tycker att även det verkar vara en väldigt populär aktivitet och jag inte vill uppmuntra den. Undrar varför Carolina lyckades övertala mig? Kanske för att vi kunde skratta tillsammans? Eller också för att jag insåg det förnuftiga i att ha den här försäkringen, nu när jag studerar och inte är försäkrad genom arbetsgivare längre.

Första bloggposten

Det är torsdag. Håller på att slänga i mig lunchen, som består av det som råkade finnas hemma: Quinoa m falukorv. Tror inte att jag ska lägga ut det som recepttips. Snart dags för nätbaserat seminarium. Jag läser till lärare, distans vid högskolan Dalarna. Bor i Gällivare, Norrbotten, sedan augusti 2010. Första decenniet av 2000-talet bodde jag i Pajala, men från början är jag hälsing. Den här bloggen startar jag för att jag vill att någon ska läsa det jag skriver ... antar att det är den vanligaste orsaken till att folk bloggar :)
Nå, vad tänker jag skriva om då?
Det kommer att bli en hel del om vardag och livspussel med fem barn och en massa födoämnes- och andra allergier. Även en del om tro och livsåskådning, reflektioner, reaktioner - helt enkelt sån't jag vill säga.